Om konsten att vara glad

Alltid lär man sig något. I söndags när jag satt och tittade på minitennisen gjorde jag kopplingen. Glada barn = skapliga resultat. Surmulna barn = inga resultat. Idag bestämde jag mig att testa på mig själv och fokusera på glädje. Eventulla klantigheter och missar skulle jag skaka av mig med ett leende.

Allt började perfekt(sett ur min egoistiska synvinkel) för det var några borta så idag var vi bara två adepter på banan. Perfekt när man vill ha mycket bollkontakt. Skaplig inbollning, men som vanligt svårt att hitta tajmingen när jag ska möta högre ballonglyror på uppstuds.

Sen blev det hårdkörning två mot en med att omväxla forhand kross och forhand rak. En övning som gick stabilt. Sen samma dito övning på backhandsidan. Först med cirka 60% felprocent. Sen fick jag ett par justeringar av Anders. Dels att korta ner baksvingen och att sänka tempot i slagen och spela mer safe. Korta ner baksvingen och ligga kvar i laddat läge och vänta in bollen kändes helt rätt. Men att dra på tempot kändes instinktiv motbjudande. Efter en säsong med Easyluxmatcher sitter det i ryggraden att in släppa på trycket för det brukar inte gå väl. Så det tog emot. Men efter ett par omgångar så lossnade det faktiskt riktigt bra och jag hade någon sekvens med runt tio stabila slag i rad. Stor framgång!

Passet avslutades med två spelgem. Första gemet går inte till historien som välspelat, men det andra var ett av mina stabilare serve-volleygem någonsin. Fyra säkra förstaservar med placering och cirka 80% kraft och andraserve av samma stuk bäddade för vinnande volleyattacker. En positiv känsla värd att bära med sig till morgondagens match.

Hur gick det då med fokus på glädje? Jag gjorde ju givetvis ett antal klantmissar och var vid ett par tillfällen på väg att ge mig själv lite bannor. Men jag svalde svärorden och tvingade fram nåt slags halvgalet motfniss. Och det hjälpte faktiskt! Med den här metoden var jag tillbaka i balans redan i bollen efter.

Helgens knatteträning

Nu har både frun och jag försökt spela lite extra med grabben(6år). Och det har tyvärr inte gått jättebra för någon av oss. Det kanske helt enkelt krävs en större grupp med ungar och lite lekar för att göra det kul.  Så det är ju tur att det vid minitennis med fler barn i grupper och riktiga tennisledare för det ordinarie minitennisen är alltjämt en höjdpunkt i veckan.

Det bidde tummetott igen

Igår hände det för andra gången den här veckan att jag inte lyckades hitta nån att spela mot. Var spelsugen som attan igår. Men fick återbudet i elfte timmen så att säga och lyckade inte få tag i någon ersättare den här gången heller. Tänk om man kunde ha någon slags ”drop in pool” med folk som bor nära hallen och vill ha lite extra träning. Det känns helt förkastligt att behöva lämna återbud på en abonnerad tid en kvart före. Med 99% säkerhet innebär det att bana förblir tom och kunde använts bättre.

Tredje vuxenträningen

Igår var det tredje gången på vuxenkursen för mig. Försökte slå så mycket backhand jag bara kunde, men islossningen låter vänta på sig. Slår fler i nät än över. I synnerhet har jag problem när jag ska slå på höga bollar. Antingen träffar jag bollen i axelhöjd eller så måste jag backa och ta dem på nergång. Positivt igår var volley. Det är en gren som jag på ren instinkt lyckats skapligt med hittils, men nu fick jag för första gången förklarat hur det ska se ut på riktigt. Och med några små justeringar tyckte jag den satt väldigt stabilt på både forhand och backhand. Så nu kan jag spela serve och volley tills jag hittar backhanden 🙂

Efter träningen skulle jag spelat lite med en kollega, men det blev inte av så jag passade på att göra en Björn Borg. Visserligen inte mot en äkta garagedörr, men mot en vägg i hallen. Det var inte så dumt för jag lyckades lära mig betydelsen av att vrida upp nacken mot spelriktningen. Utan rätt position, fel riktning på bollen, skoningslös retur från väggen och död boll.

Nej, nej, neeeeej…

Usch, nu vet jag varför jag hade den där otäcka känslan inför mötet mellan Dologopolov och Söderling. Det gick precis så illa som jag anade. Det blev en lång och omväxlande femsetare  där Robin Söderling enligt reportagen rasade ihop som ett korthus i femte set. Det har hänt förut tyvärr och man ställer sig lika frågande igen. Han hade tydligen en perfekt start, sen en svacka som han tog sig upp ur och tog greppet om matchen. Och då blev allt fel ännu en gång med  flera dubbelfel och förstaservar i 160 km/h. Usch, så tråkigt.

Äkta tennisglädje

Tog med pocketkameran och dokumenterade min son och hans kompisar på Växjö TS minitennis. Tennis med härliga ungar och härliga ledare, vad kan bli bättre?

Kim Ekdahl du Rietz!

När det var som mest spännande och som viktigast i slutet på andra halvleken i handbollsvmmatchen mellan Sverige och Serbien klev matchens lirare in på plan. Kim Ekdahl du Rietz hade maximal energi, glädje och tilltro i alla lägen och mosade in fem raka mål. En helt otroligt bra insats från en ny spelare i laget. Efter matchen fick han en fråga om varifrån had fick modet att spela så. Kim svarade ”När det är tryck på publiken och matchen så tänker jag inte alls ”. Den som knäcker koden och lyckas lära ut hur man slutar tänka kommer att bli en demontränare för det är väl den mest avgörande egenskapen för att spela som bäst när det gäller som mest i alla sporter. 

Tack Kim Ekdahl du Rietz för en mycket imponerade insats. Hoppas vi får se mycket av dig i framtiden!

Ett rätt och många fel

Spelade en timma med skummgummiboll med grabben idag. Vet inte varför, men han var inte sitt vanliga glada hoppande jag. Han gick mest och surade. Det påverkade så klart hur han spelade, men emellanåt slog han riktigt fina slag. Vi provade även att spela några minuter med Wilsons träningsbollar med grön prick på. De går betydligt snabbare och eftersom han inte gillar att hålla igen och siktet inte är så bra blev det i princip ett slag per boll, men nån gång måste ju bytet från skummgummibollarna ske.

Gick sen rakt över till en annan bana för att spela lite dubbel och testa GorillaPoden och kameran. Måste säga att jag blev positivt överraskad av bildkvaliteten. Slog inte på högsta HDkvalitet, men det blev helt ok ändå. Ljus och klar bild trots att det är inomhus. Mitt spel var tyvärr fortfarande kvar i den djupa svackan och i princip allt gick fel förutom serven. Serven var uppe på kanske 90% av min kapacitet så det ger lite att bygga på till nästa gång. Bildkvaliteten var som sagt bra, däremot lyckades jag inte postionera kameran så bra. Så det är helt omöjligt att följa spelet från min inspelning och jag var inte i bild så mycket heller. Får testa nya vinklar nästa gång.

Söderlings seger en fin start på tennishelgen

Har just läst nyheterna om Robin Söderlings seger i tre raka mot Jan Hernych. Om inget konstigt händer fortsätter dagen med att  jagr bollar en timma med min sexårige son klockan tio och fortsätter med en social dubbel klockan elva. Återkommer med tankar och eventuellt även en videosnutt från mitt taffliga spel i ett nytt blogginlägg senare idag, men nu till några tankar om Söderlings möjligheter.

Enligt rapporterna spelade Robin inte på topp mot Hernych, men ändå på en tillräckligt hög nivå för att egentligen inte vara hotad i något av seten. Det är ju en bra kapacitet att vinna i tre raka och ändå ha en växel till. Australian Open är ju en lång turnering och det är bra om Söderling kan gå in helt fräsh när det börjar dra ihop sig mot slutet.

Alexandr Dolgopolov slog igår JO Wilfred Tsonga i en femsetare där Tsonga enligt raporterna vek ner seg totalt på slutet. I deras holmgång i fjol vann Tsonga i ett avgörande set med 10-8, men nu blir det alltså Dolgopolov. Positivt för Robin eftersom Dolgopolov i intervjuer sagt att  avancemanget är en höjdpunkt i hans tenniskarriär så här långt. Så Dolgopolov kanske är lite mätt och inte spelar på topp mot Söderling i nästa omgång. Gör han inte det blåser Robin över honom enkelt i tre raka. I fjol låg Dologopolov stabilt runt 40rankingen och åkte ut i första eller andra omgången. Visserligen förlorade han mot Federer, Ljubicic, Djokovic och Ferrer under året, men setsiffrorna var ofta 4-6 eller 5-7. Senaste mötet med Söderling vann Robin med 6-4, 7-6. Så jag känner en liten rysning för att Dolgopolov kanske är i bättre form än någonsin och spelar i medvind. I så fall kan det bli riktigt jobbigt för Robin.

Om man blickar fram mot kvarten så tornar Andy Murray upp som en mycket trolig motståndare. Murray sopade nyss banan med Garzia-Lopez 6-1, 6-1, 6-2. Murray motståndare blir Meltzer eller Baghdatis. En riktig 50-50 match som jag ser det, men på ren känsla tror jag på Melzer.

Söderling, Zlatan och handbollslandslaget!

Igår gick det mest rätt får man säga. Söderling tog en stabil seger i tre raka set mot Müller. Samtidigt vann överaskande Jan Hernych en lång och svänig match mot Tomasz Bellucci. Låt oss hoppas det blir hans enda knall i turneringen så att Söderling kan passera honom i nästa omgång. I övrigt gick som väntat Melzer, Tsonga och Murray vidare på Söderlingssida. Så det går nästan exakt som förväntat.

Såg nyss även Zlatans senaste mål fladdra förbi. En distinkt dragning som följdes av ett så kallat klinisk avslut i bortre krysset. Det ser verkligen ut som att den långe trivs i Italien. Låt oss hoppas han tar mde sig det till landslaget när det gäller. I de kommande träningsmatcherna lär han nog vilas och det med all rätt.

Och så har jag sparat det goaste till sist. Svenska handbollslaget dammade av sig och resten sig ur askan som fågel Fenix igår. Man gjorde en helgjuten kämpainsats och ledde den viktiga matchen mot Polen från början till slut igår. Som alltid i handboll så svängde det från 5 boll-ledning till bara en boll. Fram och tillbaka hela matchen. Målvaktspelet var ok, men inte fantastiskt så det var en desto större lagseger. Det som oroar inför fortsättningen är att Niclas Ekberg var totalt frånvarande och missade alla sina avslut, var lite vacklande i försvaret och ändå inte blev utbytt. Där har Sverige en tydlig svaghet.

Blir ingen tennis idag :(

Blev nyss uppringd av dagens motspelare som hade fått spelförbud av läkaren. Så dagens spel blev inställt, för min del. Men dagen började ändå bra med en förväntad seger till Robin i Australian Open. Nu får jag ta och titta på lite handboll istället. Hoppas verkligen att Sverige gör en bra match idag.

Dags att se hur jag spelar

Lumix och Joby gorillapod SLR

Oavsett hur det ser ut så är jag riktigt nyfiken på att se mig själv spela tennis. I fjol gjorde jag ett försök genom att ta med mig ett stort stativ och en lånad videokamera en gång. Den gången ställde jag in kameran fel så det blev inga vidare bilder. Nu har jag skaffat ett smidigt litet stativ som heter Joby GorillaPod SLR. Det kan man vrida benen på och på så vis fästa det runt karmen på en stol typ dommarstolen vid tennisbanan. Så nu kan jag få med mig en kamera smidigt i tennisväskan och fästa kameran säkert och stabilt. I morgon gör jag första försöket med kitet. Ska bli spännande att se om jag kan lära mig något från inspelningen.

Handbollsbaksmälla!

Usch och oj!  Det är nog inte många som såg Sveriges match igår som hoppade upp ur sängen med ett leende idag. Första matchen mot Chile var halvdålig och borde räckt som varning för att stå och sova mot B-nationerna, men icke. Igår kom det totala raset när Sverige förlorade klart mot Argentina! Med handbollens lite konstiga spelsystem innebär det en stor nackdel för fortsättningen. Men chanserna finns ju kvar och nu har de fått en brutal väckarklocka för fortsättningen.

Söderling till kvarten i Australian open

I avsaknad av rapportmöjligheter från tennisens bakgård ägnar jag dagens inlägg till att spekulera lite i Robins chanser i Austrailian Open 2011 i stället.

Eftersom det går på både fel TV-kanal och fel tid har jag givetvis inte sett något av Söderlings vinst mot Potito Starache, men jag tycker det mesta talar för att han bör klara att gå till kvartsfinal när man tittar på lottningen.  122a rankade Gilles Muller är ett lite okänt kort för mig och tennismatcher vinns ju som bekant på banan och inte på pappret, men jag kan inte se något som talar mot Robin i den matchen. I tredje omgången väntar 30rankade Tomasz Bellucci som Robin inte mött sen 26/6 2010 då Robin vann säkert i 3 set. Så jag skulle skatta Robins chanser till 70-30 att vinna den matchen med tanke på underlaget. I åttondelen skulle det kunna bli Tsonga som passat Söderling bra i tidigare möten, känns som en 65-35 chans för Robin. Om sen saker utvecklar sig som väntat bör Andy Murray eller Jurgen Meltzer vänta i kvarten. Med tanke på tidigare möten skattar jag Robin som knapp underdog till segern här med ungefär 45-55 mot Meltzer och kanske 40-60 mot Murray. Jag har gärna fel, men jag tror dessvärre inte att vi får se Robin i en eventuell semi mot Nadal.

Andra passet på tenniskursen för både mig och hustrun

När min kära hustru fick motvind och regn i att tampas med i löparspåren i oktober/november började hon mumla om hur hon skulle hitta någon trevligare motionsform som hon kunde uppskatta som jag gillar min tennis. Givetvis högg jag som en kobra och gav henne en nybörjarkurs i julklapp. Så nu tränar hon klockan 18.00 och tar med sig tennisväskan för oss båda. Sen klampar jag in cirka 18.55 och tar över väskan när hennes pass slutar och går till min bana kl 19.00. Lite tajta marginaler med det funkade mycket bättre idag när det töat på cykelvägarna. Till både min och sonens glädje verkar hon ha roligt så till sommaren kan vi kanske spela tillsammans hela familjen.

På min egen träning fick jag instruktion att hålla armen närmare kroppen när jag slår min backhand. Det kändes som en bra justering som tvingade mig till att vrida upp mer av ryggen mot nätet. Det kanske är en nyckel till framgång då jag hela tiden känt det onaturligt att ha ryggen mot nätet i förstafasen av min backhand. Tyvärr blir det lite för få slag man hinner nöta på en timme när man är fyra på banan. När dessutom de flesta bollväxlingarna i övningarna slutar redan efter att bollen passerat nät en eller två gånger hittar jag ingen rytm. Bollträffen var inte bra på forhandsidan heller, men den var långt ifrån så usel som den var tidigare  i veckans Easlyluxmatcher låt oss hoppas det pekar upp från formsvackan.

Gillar idrottspubliken fusk och brott?

Läste nyss att den 15årig bordtennisspelaren Alexander Lundh rättade dommaren till sin egen nackdel och förlust. Läs mer om det här. Denna ärlighet gav fairplaypris. Jag har noterat att denna ärlighet även går genom tennisen där de allra flesta spelarna på både hög och låg nästan undantagslöst gör sitt bästa för att dömma rättvist. Antagligen är det någon man lär sig av att redan som juniorer få dömma sina egna matcher. Det är svårt nog redan som det är att komma springande i full fart och samtidigt hinna se om bollen var på linjen eller någon centimeter bakom. Så att fuska skulle få spelet att urarta.  I jämförelse framstår fotboll som en sport för yrkeskriminella eftersom man aktivt i varenda förening lär ut att fusk som dommaren inte ser är bra oavsett om det är tröjdragningar, spottloskor, förolämningar eller ”guds hand”. Och så länge man har ledare som Sepp Blatter och Lagrell lär det inte bli förbättring. Deras inställning till målkameror är att det är ointressant om rätt lag vann så länge publiken tycker om att diskutera feldomslut och att det bidrar till intresset i media. Är det dramtiken som lockar publiken och att fusk och feldomslut bara är en extra krydda som saknas i bland annat racketsporterna och Ultimate?

Den som blir minst arg vinner tror jag

Idag var det åter dags för en easlyuxmatch. Efter veckans tidigare bottennapp mot Anders och efter att åkt på en lättare matförgiftning i fredags var jag orolig för två saker. Det ena var att bollträffen skulle vara lika usel som i onsdags och det andra var att jag skulle få maganfall och bli tvungen att gå på toa och lämna in WO.

För dig som är intresserad av att läsa matchdetaljerna som jag klottrat ner dem som träningsdagbok. Klicka på ”läs mer”.

Den svåra konsten att hålla käft när barnen tränar

Var nyss med 6åringen på årets första tennisträning. Lika välorganiserat och bra som alltid. Men ändå är det svårt att inte lägga sig i när man ser att grabben leker jediriddare med lasersvärd eller inte står på sin plats i ledet så att det är centimetrar ifrån att någon får ett rack i skallen. Ännu har det inte hänt, men man vill ju inte att det ska hända så man man kan inte låta bli att ropa när det är krock på gång. Störande för ledarna kanske, men det är en djupt rotad reflex som är svår att låta bli.

En annan betraktelse man gör är att det är stor skillnad i kroppskontroll, fysisk storlek och bollträff i gruppen. Barn utvecklas olika, men man undrar ändå lite om det kanske kan beror på att det nästan skiljer två år mellan de äldsta och yngsta i gruppen eftersom alla började samtidigt. Detta ska bli intressant att följa.  Kommer tränarna att fokusera mer att  på eftersläntrarna eller kommer man att flytta några barn till andra grupper?

Sverige är tillbaka i handbollstoppen

Hittils har det här varit en blogg helt om tennis. Men efter att ha sett Svenska handbollslandslaget spela en helt felfri andra halvlek i handboll mot Slovakien så kan jag inte låta bli. Om de kan upprepa den här nivån i de viktigast matcherna så kan de faktiskt ta hem guldet. Men i likhet med tennis så är handboll en sport där man måste hålla nivån utan svackor om man inte ska åka ut ur turneringen så det är en lång väg att gå. Men visst är det härligt att se att Sverige åter igen är med i fajten i handbollstoppen?

Kan en poäng betyda något?

Kunde inte låta bli att logga in på VTS hemsida efter lunch idag och se vad mitt senaste fisko fick för konsekvenser i resultattabellen. Jag blev dubbelt förvånad. Dels hade det hade varit en mindre skräll till i en annan match och min kollaps hade inte betytt så mycket. Och så blev jag överraskad för att jag inte fått med mig bonuspoängen för sista setet och kände mig tvungen att påpeka det för Åke som snabbt gjorde en korrigering. Undrar om den poängen kan få nån betydelse när upp och nerflyttningsplatserna ska fördelas till slut.

En dag full av revanschlusta

Har gått och grubblat hela dagen på hur jag kunde göra en på alla plan svag insats igår. Och för varje gång jag tänkt på det har jag känt ett otroligt sug efter att spela en ny match. Märkligt fenomen eftersom jag inte har kommit fram till någon lösning på hur jag skulle kunna undvika ett upprepande. Från och med nu tror jag att jag ska försöka sluta tänka på tennis helt ett par dar så jag inte blir överladdad inför söndagens match.

En helt skamligt dålig insats i VTS Easylux-liga

Det var väl upplagt för katastrof att gå in och spela 4 dagar efter man blivit av med influensan, men det kändes ju halvskapligt på träningen i förrgår. Idag var det alltså match i Easyluxligan mot Anders Johansson. Vi har mötts tre gånger nu och det brukar sluta i princip oavgjort. Vi brukar ta varsitt set och sen vinner nån bonuspoängen genom att vinna ett sista gem eller två. Idag inledde jag med dåligt servande och tappade första gemet. Sen brände jag varenda retur i andra. Förlorande andra med ett par dubbelfel och genom att bränna resten. Anders spelade dåligt i sitt andra servegame och gav mig ett par gamebollar som jag brände med liten marginal och sen servade han hem det med ett serveäss. Sen förlorade jag de sista två gemen i setet i ett ilskans töcken för jag inte hade någon som helst ren bollträff. Blankt set förlust 0-5. Tyvärr har jag gjort liknande kollapser i tidigare matcher.

Inledde andra set med uselt spel och två dubbelfel. Sen hade Anders ett gem då allt stämde för honom, en nätrullare, en kross på sidolinjen och två serveäss. I tredje servegamet fick jag in några servar och det var jämnt, tyvärr svackade jag ihop och avslutade med en grov smashmiss och ett dubbelfel. Fjärde var jämnt, men Anders lyckades bärga setet med ett avslutande serveäss. Sen hade jag ett bra servegame som jag vann blankt efter serve och volleytennis. Nästa gem var långt och jämnt och vanns till slut av Anders med två avslutande förstaservar mot kroppen som jag inte fick träff på. Vid ställningen 4-2 gjorde jag ett skapligt servegame och fick även ett par billiga upplägg från Anders som jag kunde smasha in. Nästa servegame var långt och hade även ett par lite längre bollväxlingar, sista bollarna avgjordes med lite sämre andraservar från Anders som jag kände att jag kunde mosa in, men istället klantade jag till det tekniskt och drog dem mitt i nät till setförlust 2-5.

Sen hann vi bara spela tre gem till. Efter omväxlande bra och dåligt spel från båda parter ledde jag med 2-1 när vi slutade. Så jag fick med mig en bonuspoäng som jag inte kände mig förtjänt av efter denna usla insats.

Slutsatser av detta? I en dålig match där jag nog snittade på 75% unforced errors vann Anders helt rättvist på att hålla en lägre missprocent på kanske 35% och ett par lyckade servar i de avgörande lägena. Även mentalt gjorde jag en plattmatch eftersom jag inte kunde förhindra att bli helförbannad på mitt usla spel de första sju gemen och vara sur och reta upp mig på de grövsta missarna. Jag var helt nere i källaren och funderade på varför jag överhuvudtaget spelar tennis. Alla typer av känslor och tankeverksamhet är av ondo. Att känna segervittring på upplagda lägen är och förblir synonymt med oskärpa, slarv och förlust. Att känna sig pressad är lika med att fega ur slica eller dutta tillbaka slag som oundvikligen leder till ännu sämre läge. Jag måste sluta tänka på poäng, ställning eller hur jag spelar och bara hålla fokus på bollen just för stunden. Att det ska vara så svårt?

Så ännu en gång kan jag konstatera att jag sjabblat bort alla möjligheter till gruppseger redan i inledningen. Bollträffen var katastrofal och antagligen beror den väl på dålig kondition efter influensan suck eller så klarar jag helt inte av att hantera minsta lilla favoritskap mentalt. Dags att ställa in sig på att vinna resterande matcher för att se till att stanna kvar i division9.

Blir nog lite halvsvårt att somna nu när man skäms både för en dålig spelmässig insats och att jag inte kunde samla mig bättre mentalt.

Första passet med tennisskolan

Efter att ha försökt lära mig tennis genom att titta på Federer i slow motion på youtube och att spela mot andra amatörer har jag nu tagit steget och börjat på en vuxenkurs. Eftersom jag kan träffa bollen och springa upp en och annan boll blev jag placerad i den mest avancerade gruppen med inriktning mot spel. Var livrädd för att jag skulle få hjärtklappning och kollaps eftersom jag haft influensa senaste två veckorna. Första 10 minuterna med  inbollning var så jobbigt att det kändes som jag spelat 3 set, trodde aldrig jag skulle klara hela passet utan att kollapsa, men det gick faktiskt lättare och lättare ju längre det gick. Vet inte om något av Anders tips fastnade idag, men jag det var skönt att få nöta grundslag utan att tänka på att vinna poängen. Eftersom jag trots allt orkade hela tiden ut så gör jag nog ett försöka att spela årets första easyluxmatch på onsdag.

Grattis Söderling

Läste precis på Expressen att Robin Söderling tog hem årets första ATP-turnering i Brisbane. Roligt. Hoppas han kan fortsätta på det spåret och bygga självförtroende nog att även ta hem en grandslam i år.

Tuff start som vanligt

2009 sträckte jag ljumsken på en isfläck i januari. Drog upp det igen i maj, drog upp det igen i juli, hade nån hemsk sommarförkylning i augusti. 2010 åkte jag dit på en släng av kräksjuka i februrari, fick en släng förkylning i september, föll och skadade vänsterhanden i november.  Den 27 december åkte jag på en ny influensa som höll mig sängliggande 3 dar, sen allmänt sjuk över nyårshelgen och givitvis inleder jag även 2011 sjuk. Febern är borta nu, men den lilla kondition och form jag hade före jul är helt som bortblåst. Bara att gå och handla på Ica känns som en ansträngning nu . I veckan som kommer börjar både vuxenkursen och easylyx-tennisen. Tänker gå och prova vad jag orkar på vuxenkursen, men jag tänker inte ställa mig på banan och skänka bort en easyluxmatch pga sjukan igen. Det gjorde jag tre matcher i höstas. Urtrist att spela på typ 20% av min redan tidigare låga kapacitet. Känner jag mig risig i morgon så blir det till att skjuta fram matchspel minst en vecka för utan teknik och taktik så måste jag iaf kunna röra på mig.

Min första tennisdubbelturnering

Egentligen borde jag ju startat den här bloggen tidigare för nu blir jag tvungen att göra en liten retrospektiv övning för att sätta saker i perspektiv, men jag hoppas ni får lite behållning av det.

Utan att fatta vad jag gav mig in på ställde jag upp som utfyllnad i en intern tennisturnering på jobbet för ett par år sedan. Resultatet? Jag blev utklassad av en 30 år äldre kollega med tennis i blodet. Av detta lärde jag mig att man inte kan spela tennis utan grundslag, kondition eller ett modernt rack. Så jag kastade upp mitt gamla stålrack på vinden och köpte ett nytt rack som jag hittade i en reahylla när familjen handlade skor på Stadium och bestämde mig för att försöka lära mig spela lite.

Den bittra första tävlingserfarenheten har hållit mig från turneringar med eventuell publik.  Men i brist på andra tennismöjligheter under julen anmälde jag mig till Växjö TS skinkdubbel.  Principen för turneringen är att de allra bästa ska få spela med nybörjare eller andra svagare spelare.  Med tanke på hur lite jag kan om dubbel borde det betyda att jag skulle få spela med någon verkligt toppseedad. När det gick upp för mig insåg jag att det kunde bli riktigt pinsamt att vara  den svaga länken som motståndarna skulle spela varje boll på. Vad tusan hade jag gett mig in på?

Veckan  före turneringen spelade jag vänskapsdubbel två gånger och tvingade mig till att spela på backhandsidan för att testa min nya enhandsbackhand. Jag blev tvungen att lägga om till enhandsbackhand då jag stukade vänsterhanden i november och givetvis har det varit ett totalt lotteri vart mina backhandslag landat på banan. Till min stora glädje lyckades jag vid sista tillfället hålla liv i bollen på backhandsidan mer än två slag i följd. Inte alls imponerande, men i alla fall tillräckligt för att maskera att jag inte har nån backhand just nu.

Så kom matchdagen. Jag blev lottad att spela med Matilda Heinonen(en av de bättre juniorerna på damsidan) och vi skulle börja spela en slags kvalomgång mot ett annat par. Våra sluga motståndare Pia och Karolina  försökte lägga över pressen på oss med att göra oss till favoriter. Av någon lite dum anledningen ställde vi upp med mig på backhandsidan och redan vid inbollningen kändes att jag skulle få problem. Och problem blev det för vi tappade ett par gem ganska fort på att spela mitt i knät på deras nätspelare eller att jag totalt brände bort lätta bollar med backhand. Vid 2-4 lossnade det dock för Matilda och hon pangade in några avgörande bollar till oss och vi var på väg att utjämna matchen när jag blev pressad till en längre baslinjeduell med Pia. Jag fick ingen ren träff på bollen så jag fegade ur och drog en lobb ner mot andra sidan istället. Jag fick ingen vidare toppspin på bollen och den blev hög och långsam så Pia hann dit och drog på en lång rak backhand. Jag var långt ifrån att kunna nå den bollen och var lättad att se den gå bred. När jag vände mig om hörde jag skrik och såg folk springa ner till deras planhalva. Tyvärr hade hon kommit fel i steget och skadat knät på något vis. Tråkig start på alla sätt.

En stund efter att banan tömts kände jag att det bästa skulle vara slå några grundslag för att inte fundera på det inträffade och med lite tur kanske även hitta en någorlunda skaplig bollträff.

Klockan 12:00 Var det sedan dags för nästa omgång mot P.Karlsson och A.Fransson. Okända namn för mig, men en bekant på läktaren sa att Anders Fransson alltid är en av favoriterna att vinna turneringen. Så nu slapp vi vara ”favoriter”.  Vi ändrade taktik så jag gick på forehand istället. Vi vann lottningen och eftersom serven var det enda slaget som stämde hyggligt på morgonen tog jag på mig att serva. Jag satte en skaplig förstaserve på juniorspelaren Pontus som han fick över med en flaxig retur som vi lyfte tillbaka på herr Fransson som drog in en dödande stenhård forehand. Sen drog jag en halvskaplig förstaserve på Franssons backhandsida som han satsade 100% på och klappade in stenhårt kross på min sidlinje. Nästa serve fick vi också en god chans att döda, men Matilda drog den 10 cm ut. 0-40 och jag kände mig tvingad att chansa och satsade precis allt på en förstaserve mot mittlinjen. Den satt oskruvad, flack och 30 cm in från mittlinjen, men Anders var där och fiskade upp den och lyfte över en fladdrande lyrboll som jag gick fram för att döda med en forehanddrive som jag givetvis satte i nät. Dämed var första gemet blankt förlorat. Franssons första servegem hade vi inget att hämta i. I Matildas servegem fick jag vid två tillfällen smaka på hårda bollar från Fransson när jag inte hann undan och blev träffad framme vid nätet och vi tappade det gemet trots en gemboll i egen favör. I Pontus servegem spelade vi huvudlöst med returer rakt på Fransson vid nät. Vi försökte hålla uppe lite energi och engagemang, men vi blev mosade av Franssons krafttennis.  Vi hade möjligheter att ta några hem några gem, men helt plötsligt låg vi under med 0-7 i gem. Då lossnade det lite och vi tog ett gem i Matildas serve och sen ett från Pontus och även mitt sista gem så siffrorna blev 3-10.