Det sitter i huvudet

Jag stod en gång med jobbet på en driving range och slog golfbollar. Efter att jag jag dragit iväg 10 högerskruvade bollar förbi 70m linjen och runt en ek kom han som var pro. Han sa, ”slå en boll till”. Jag drog iväg en boll till som gjorde samma bana. Han sken upp som en sol och utbrast, ”fantastiskt, du måste börja”. Jag muttrade skeptiskt att jag inte tror det finns så många hål där man ska slå en boll 70 meter med högerskruv. Men han menade att det var skickligt att lyckas slå exakt samma sving varenda slag och om han bara fick ändra på ett par saker kunde jag likväl slå rakt. Så han joxade lite med greppet och jag drämde iväg en boll till som gick rakt in i eken. Glad som en speleman undrade han vad jag tänkte. Jag svarade att jag inte tänkte nåt alls direkt(men egentligen tänkte jag att han var en rätt jobbig säljartyp och att jag fan inte skulle börja med golf). Det tyckte han var det bästa på hela dagen och sa att ju mindre man tänker och desto bättre i golf. Det hade han rätt i.

I förrgår såg jag nästan ett helt svenskt fotbollslag som stod i Kiev och tänkte att det är superstort och viktigt att spela för Sverige i EM. Så blev de nervösa, stela och underpresterade.  Och igår ville junior spela lite tennis med mig på jobbets nya banor. Vi gick dit och han ville så mycket. Det gick inte att stoppa honom från att gå ner till baslinjen och börja serva. Han tog i av alla krafter och bollarna landade överallt utom i rutan. Han blev argare och argare och det gick sämre och sämre. Sen gick han med gamnacke till vattenflaskan och muttrade att han suger och att det inte går att serva som Roddick. Nä, så klart det inte gör det för ouppvärmd för en 8åring(snacka om uppskruvade krav).  Tog mig ett par minuter att övertala honom om att vi kunde spela utan att serva. Sen gick vi in på banan igen och då skulle han revanschera sig igen för han ville inte bolla snällt i serverutan utan skulle ner i banan och panga på. Det blev hårda flacka forhands rakt i nät så klart. Pappa upp i dagen tyvärr. Efter ett tags tjongande gick musten ur honom igen och han började muttra att han var trött. Jag såg att han gav upp och släppte inställningen att han minsann skulle visa något. Han lufsade omkring och bara slog lite lojt. Helt plötsligt kom det tillbaka halvhårda bollar med höjd och topspin över nät och allt gick bra. Sen gick det fint att spela en dryg timme. Som golfgubben sa – ju mindre man tänker desto bättre går det. Gäller för både proffs och barn.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: