Juniors påsklovstennis

Det är påsklov den här veckan. Ordinarie tennisträningar är inställda den här veckan och ersatta av andra aktiviteter. Min son ville inte anmäla sig till varken minitennis eller tävlingsspel. Han ger ingen annan förklaring än att han inte vill. Idrott ska vara kul så det är inget att göra åt saken. Hade ställt in mig på att ägna påsken åt min löpning då junior oväntat kom och sa att han ville spela med mig i Södrahallen idag. Min första känsla var faktiskt motvilja. Tråkigt, men sant för när vi spelar brukar han bli sur och bära sig illa åt efter en stund. Men, man kan inte ge upp när det gäller sonen så jag bokade en tid och vi åkte iväg.

När vi kom in i hallen drillade Magnus Larsson en ung adept. Sonen och jag började bolla på banan längst bort i hallen. Det gick inget vidare. Vi lyckades bara hålla bollen i spel ett eller två slag över nät i rad. När jag slog lite hårdare flackare bollar var han på bollarna, men spred dem hej vilt och när jag slog lite långsammare mer toppade bollar så kom han försent och slog bollarna högt över sitt huvud om de helt studsade över honom. Kan inte minnas när han spelade så dåligt. Väntade mig en mental kollaps och kallade till vattenpaus.

Sen ville han spela volley. Så vi provade det istället. Det gick aningen bättre och hans humör behölls på en nivå mellan nöjd och likgiltig. Jag testade att lyfta upp några höjdbollar som han fick smasha på. Han slog några riktigt bra. Tyvärr lyfte de inte humöret förrän han fick på en pangträff som han satte mitt på min pitt. Då sken han upp. Kan inte påstå att jag njöt lika fullt av just den bollen, men det var skönt att humöret lyfte lite för honom. Efter det ville han serva. Han satte fyra fina servar i rad som jag lyfte tillbaka och vi spelade lite på. Sen missade han. En, två, tre, fyra och jag såg hur humöret sjönk. Finns ingen värre känsla än när man ser att något går åt helsike och man inte har något motmedel. Jag kan inte få honom att gå med på att sluta serva och han lyssnar inte på några som helst råd. Han går in i sin egen arga bubbla. När han slagit kanske tjugo missar släpade han sig sur till vilstolarna. Jag sa: ”Det får räcka för idag, nu är det inte kul så vi åker hem”. Sen gick jag och samlade ihop bollarna.

När jag kom tillbaka med bollarna ville han spela minimatch i serverutan. Vi gav det en chans. Till min stora förvåning gick det bra. Han slog helt normala forehandslag och bollen gick mellan tio och tjugo gånger över nät i varje poäng. Men när jag la bollar på hans backhandsida så krånglade han till det med enhandsslag. Flacka stötiga otoppade eller vingliga slice. Eftersom han ville räkna poäng och jag inte ville störa den känsliga mentala balansen la jag 90% på hans forehand och missade avsiktligt när han placerat ut en boll vettigt. Efter en stund kom Bernth in för spel på banan bredvid. Han frågade Tage varför han inte slog backhand med samma fina båge som på forehand. Det verkade också landa för döva öron, men det gjorde mig inte så mycket för nu var humöret lite bättre och det gick ok att spela tiden ut idag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: