Det går utför med tennisen i familjen

I takt med att jag funnit glädjen i löpningen har suget efter att spela tennis försvunnit. För grabbens del har det rullat på i invanda hjulspår. Han tycker träningarna är kul, men han saknar eget driv för att vilja spela mer. När det kom på tal med att spela ”Kalle Anka Cup” för ett par veckor sedan sa han lite likgiltigt att han nog inte ville vara med. Hipp happ ändrade han sig förra veckan och ville vara med. Så vi anmälde honom. Igår var han med och spelade poolspel i fotbollen. Det blev tre matcher i strålande solsken. Den 25 gradiga värmen tog en hel del på nioåringarnas krafter och hela laget gick på knäna i sista matchen. När vi åkte hem sa Tage att han var jättetrött och inte ville spela tenniscup i morgon(d.v.s. idag). Vi kom överrens om att åka hem och sova på saken. Om han var lika trött på morgonen skulle vi backa ur, men om det kändes bra var det ju bara att spela. I morse var han pigg och ville spela. Han var peppad och snackade om att glida på gruset. Medan jag stekte frukostpannkakorna började det ösregna så spel utomhus kunde det inte bli. Det tyckte Tage var lite synd, men vädret kan man inte göra något åt.

Vi packade ihop hela familjen inklusive en månad gammal baby och åkte ner till Strandbjörket. Lottningen förrättades och Tage skulle spela mot killar från Ljungby och Kalmar. Tages farfar anslöt på läktaren i god tid före Tages första match och fick se de långväga gästerna inleda spelet. Farfar har inte slagit en tennisboll i sitt liv, men han har fått köra Tage till tennisträningarna flera gånger under senaste året. Han sa direkt, ”det här kommer inte att gå bra för de där killarna kan serva, det har de inte lärt sig här i Växjö TS än”. En lång och jämn batalj mellan de utsocknes killarna följdes av en tjejmatch på banan innan Tage skulle göra sin tävlingspremiär. Spelformen för dagen var tre matchtiebreak till tio poäng. Tage och hans motståndare fick lite tid för inbollning, men den blev det inte mycket med. Bollen gick knappt över nät mer än ett slag i taget någon gång. Matchen som följde blev en nervös, stel och allmänt hemsk affär. Det klart dominerande inslaget var dubbelfel. Tage kastade upp bollen 5-7 meter högt och servarna gick åt precis alla håll utom in i rutan. När väl en boll kom i spel stod Tage som fastgjuten i banan. Han reagerade väldigt sent och stapplade iväg med långa sega kliv och lyckades aldrig gräva upp någon av de kortare lösa bollarna. Att man för dagen spelade med de lite studslösare bollarna med prick på bidrog. Han slog det sista misslyckade slaget och förlorade det första hemska setet med 9-10. Humöret sjönk och huvudet föll mot marken. Med nedböjt huvud hasade han runt och förlorade det andra setet raskt med lite större siffror. Hans opponent behövde inte spela bra. Det räckte i princip med att få över serven ibland så skötte Tage resten.

Det var en mycket bedrövad och besviken son som släpade sig bort mot oss på läktaren. Innan han kom fram steg tävlingsledaren på banan fram och sa att han skulle spela nästa match direkt efter. Vi fick aldrig möjlighet att prata med honom och få honom på bättre tankar tyvärr. Arg som ett bi gick han in på plan och spelade helt likgiltigt av matchen. Någon enstaka boll som han fick rakt på sig dammade han till och vann, men det blev två raskt förlorade set mot en säker motståndare som servade säkert och inte hade något alls emot en enkel vinst.

Efter den matchen var grabben rasande och vill lägga ner allt som heter tennis och åka hem bums. Jag led med honom, men har man gett sig in i leken får man leken tåla. Det vore oerhört dåligt sportsmanship att lämna in W-O till långt tillresta spelare. Så vi peppade honom allt vi kunde och sa att han måste spela matchen för att i alla fall inte förstöra för den andra pojken som åkt långt för att få spela tennis. Då skyllde han på att han inte kunde spela med sliten grepplinda. Vi köpte ny linda och lindade bums om och med det hindret undanröjt gick han in på banan igen.

Tage2013-05-19Självförtroendet var helt borta och han fick inte in några överservar  nu heller, och knappt hälften av underservarna orkade över nätet. Tage förlorade nästan varje poäng i egen serve utan spel. Han var dock lite mer i balans och vann någon enstaka ganska skaplig spelpoäng i motståndarens serve. Ännu en rak tvåsetsförlust med efterföljande ilska. Vid det här laget blev jag tvungen att åka hem med fru och baby och Tage och farfar gick till eftersamlingen. När jag kom tillbaka förstod jag att det även skulle spelas en förlorarturnering. Förlorarsidan inleddes med en match mellan två gamnackade killar. Båda kunde dock serva hjälpligt och när den ena vunnit det första jämna setet steg hans humör och han kunde spela ut lite och vinna matchen. Tage fick den otacksamma uppgiften att möta den medgångsstärkte liraren direkt efter. Tage slog dubbelfel på samtliga bollar och medgångsspelaren vann mycket enkelt första set. I andra set fick Tage in ett par grundslag och vann några bollar som hyfsade siffrorna. Inför dagens sista match hade Tage bytt inställning från besvikelse till total likgiltighet. Farfar och jag hade precis som tidigare försökt få honom att tänka på de bra bollarna han spelat och glömma bort resten. Tages motståndare servade enkla säkra överservar mitt i rutan och Tage fortsatte att serva en katastrofal första överhandsserve och en snäll underserve. Den här gången fick han in bollen i spel och det blev ett någorlunda jämnt första set med ett par fina bollar. I andra set drog Tage på i slagen. De flesta gick ut, men vid ställningen 1-7 smackade han in en pärla till backhandwinner och sken upp lite. Sen lossnade det lite och han tog poäng efter poäng. Vid ställningen 6-7 vann Tage en boll, men han räknade fel och sa i stället 6-8. Bankontrollanten var ouppmärksam så Tage vi stå sitt kast och när han förlorade nästa poäng var det 6-9 istället för 7-8. Efter ett par normala spelbollar gick ställningen upp till 9-9 och avgörande boll(Utan Tages felräkning hade setet varit vunnet med 10-8). Efter en kort boll klev Tage resolut fram i banan och dundrade ut matchbollen med ett par decimeter. Därmed förlorades även den sista matchen i raka set.

Nu får vi börja om på ruta noll och försöka bygga upp självförtroendet igen och så måste han lära sig serva. Om han kommer till spel igen utan en fungerande serve kan bli hans sista match på en tennisbana.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: