Det är ju inte kul

Efter gårdagens fiasko i SEB Next Generation trodde jag inte tennis var aktuellt, men Tage ville hellre gå och spela lite tennis än gå på fotbollsträningen. Och här i familjen kör vi efter devisen att det inte spelar någon roll vilken sport, bara man rör på sig. Så jag cyklade upp med honom till sportfältet för att slå några bollar. Hur gick det? Njae, inte så värst bra. Inledningsvis fungerade serven inte alls och han blev bara argare när jag försökte ge några tips. Efter 10 minuter började jag packa ihop bollarna för då kände jag att mitt tålamod höll på att tryta. När han insåg att jag menade allvar så tog han sig samman och slutade upp att göra sig extra dålig med vilje. Efter det bollade vi en kvart. Spelmässigt var det ganska bra, men han visade ingen glädje. Sen spelade vi med serve. Hans serve var stel och knyckig och uppkasten lite chansartade först, men efter en stund fick han in någon i rutan då och då. Det började gå ganska ok, men han visade ingen glädje över det. Jag började fundera för mig själv över varför vi alls spelar. Är det dags att lägga ner det här nu? Det borde ju vara roligt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: