En underbar stund

Min senaste läggmatch mot junior resulterade i att han ville spela mer. Så idag åkte jag och spelade med honom igen. Och som han spelade. Han inledde med kraftfull forehand och graciösa servar. Han slog djupa grundslag som landade ett par decimeter innan för min baslinje gång på gång. Jag sprang leende från hörn till hörn och lyfte tillbaka bollarna i spel. Alla bollar som jag hann springa upp vill säga. Jag satte så klart inget tryck på honom utan lyfte tillbaka bollar som han kan hantera, men jisses vilket lyft i spelet! När vi spelade matchtiebreak behövde jag bara servera honom lite korta bollar i serverutan som kunde han kliva fram och avgöra av egen kraft. Det var en ren fröjd att spela med min son i drygt 50 minuter. Sen tappade han humöret totalt efter att ha slagit två dubbelfel. Vi packade ihop och åkte hem. Hans orimliga förväntningar på sig själv finns alltså kvar, men nu gör vi framsteg.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: