Hur länge håller stringsavers?

Den 31 december 2010 satte jag på Babolat stringsavers på mitt ena rack för att se om det skulle hålla strängarna bättre på plats och om strängarna skulle hålla längre. Nu har jag spelat både med stringsavers och med ett referensrack utan i nio månader. Om man slår ut ett par tennislösa veckor här och där så har jag spelat ungefär 1,5 timmar per vecka. Resultatet finns under länken ”Läs mer”.

Att serva bra är värdelöst

Har just spelat en timmas dubbel med Mirsad mot det för dagen nykomponerade paret Lindqvist-Jendholm. Omväxling förnöjjer. Nya spelare ger som bekant ofta en ny typ av spel och det stämde verkligen idag. Det är rent av möjligt att en eventuell åskådare kunde haft viss behållning av de många långa och omväxlande nät-lobb-slice-volley-lobb-smasch-räddning-smasch och så vidare duellerna som vi bjöd på. Aldrig har jag vunnit så många bollar genom att rädda smaschar. Tyvärr var allt mitt och Mirsads slit förgäves eftersom jag servade bra idag. Det är ett helvete att serva bra. Om man servar med bra tryck och säkra placeringar så får man säkert som amen i kyrkan tillbaka en och annan dräpande retur och gamesen kan stå och pendla mellan fördel-lika länge, länge. Efter över en kvarts kamp i båda mina servegame tappade vi båda och matchen med 2-6. Det är helt enkelt värdelöst att serva bra. Antingen ska man serva superbra så man får med sig lite vinst direkt på serven eller dåligt och slappt så att motståndaren får sätta egen fart på bollen. Men oavsett resultat fick jag mig en hel del skratt på banan idag. Har förövrigt haft en riktig jobbvecka med sena kvällar som hindrat mig från att ta ett enda steg i löpspåret. I morgon får det blir bättring på den punkten.

45 + 60 +18:35

Först tränade junior 45 minuter i sin nya mellanbollsgrupp under Ludwigs ledning. Han såg ut att trivas bra där. Till och med att trippa i stegen gick fint.

Sen spelade Kent och jag en timmas dubbel med Peter och Patrik. Idag spelade vi på en bättre nivå än sist och gav dem en match ända in i tiebreak. Jag höll min serve stabilt idag ända fram till tiebreak då jag tyvärr bjöd på ett dubbelfel. Vet inte om det var varmt i hallen eller om jag är i lite dålig form för jag svettades som en gris.

Sen tog jag på mina Vibram och joggade hem. Hade lite kramp i högervaden från första steget, men jag tog mig ändå hem på 18:35 så jag höll 5 min/km.

Jag ser bollen!

När man jobbat till fem, lagat mat och diskat blir man lätt trött. Junior ville spela tennis och jag försökte faktiskt slingra mig lite med att det snart blir mörkt. Men det argumentet bet inte alls. Svaret blev, ”då får du väl skynda dig då”. Så det blev att ta fram tennisprylarna och åka upp till sportfältet en stund. Vi bollade en stund och grabben imponerade på forhandsidan med fin bollträff ganska genomgående. Efter en dryg halvtimma var klockan halv åtta och det började skymma ganska bra. Det finns belysning på fotbollsplanen bredvid, men skuggspelet och motljuset tyckte jag störde mer än det hjälpte. Jag tyckte vi kunde avbryta och gå hem för bollmissarna blev fler och fler,  men grabben ville inte sluta och utbrast, ”Spela på, jag ser bollen!”. Men efter en kvart till i dunklet tyckte han också att vi kunde åka hem.

Jag ska, jag ska, jag ska inte…

lägga mig i! Det var mantrat jag snurrade i skallen när jag satt och tittade på sonens innebandyträning nyss. Det är fruktansvärt svårt att inte kliva in och visa hur man ska hålla klubban, skjuta, passa och ta emot bollen när man själv varit aktiv en gång, men jag bet ihop bra och lät bli. Någon mer som känner samma sak?

Babolat 42.5or säljes billigt

När jag fick kännig i hälen i våras kändes det som skoskav. Mina Wilson-dojjor var rejält slitna så jag gick och köpte ett par nya Babolat. Tyvärr var lösningen på mina hälproblem inte så enkel. Och efter att ha provspelat med Babolatskorna två gånger har jag kommit fram till att de inte alls passar mitt löpsteg. Det känns som jag fått ankfötter när jag sätter ner fötterna och det riktigt låter ”plask plask”. Nu är det det väl en riktig högoddsare att någon på den här bloggen är på jakt efter pjuck. Men om någon är sugen på mina Babolat42.5or  så är de till salu superbilligt för i min garderob kommer de inte att göra någon glad. Bara att höra av sig.

Ny tid, ny tränare.

Det hade varit roligt om Tage fått fortsätta spela tillsammans med samma kompisar som tidigare, men måndagar 14.15 gick inte att lösa. Nu får han spela på lördagförmiddagar istället och han får sällskap av Erik som inte heller kunde gå på måndagstiden. Det känns fint att han får med sig bollsäkre Erik som varit en bra sparringpartner i minitennisen. Skönt att det kom en bra lösning till slut. Av en slump fick jag höra att Alvesta TK hade knattar som spelade på tiderna 17-19 och då smög det sig in konstiga tankar… Men nu löste sig allt fint och både hustrun och sonen får samma tränare – Ludvig.

Dubbelsvacka

Det går an att dölja om en spelare har en liten svacka när man spelar dubbel, men inte båda. Idag inledde både Kent och jag med att spela svagt och första nio gemen bara rusade förbi. Den enda ljusglimten var att jag servade bra och höll mina games i det närmaste blankt. I andra set var vi lite på väg in i matchen igen. Tyvärr gjorde jag då olägligt mitt enda dubbelfel för dagen. Det i kombination med ett par missar på upplagda lägen vid nät räckte för att även det gamet och det setet skulle gå förlorat. Så jag fick inte hålla min serve idag heller. Nåja, jag är glad så länge jag är hel nog att stå på banan. Mot slutet tyckte jag att mitt grepp började bli väl halkigt så jag avslutade dagen med att köpa lite nya lindningar och se Kurts specialare på hur man ska avsluta lindan. Nu är jag laddad för nya tag i veckan som kommer.

Dagens siffror: 21:11 5-7 1-1 19:44

Idag tog jag på mig nya ryggan och joggade ner till tennisen. Tyckte det var kallt så jag tog på långbyxor och fleece. Efter en kilometer var det för varmt så då fick jag stanna och packa ner jackan i ryggsäcken. Det gjorde jag lite halvdåligt så dragkedjan gick upp efter 500 meter och jag höll på att drälla ut prylarna i motionsspåret. Inklusive strulet tog det 21:11 att ta mig ner till hallen.

Sen spelade jag lite vänskapsdubbel med gänget. Det var ovanligt hög klass på volleyspelet från alla inblandade och matchen svängde från 1-4 till 4-4 och slutade 5-7. Förlusten kan nästan tillskrivas min hackande serve. Flytet i svingen var inte riktigt där idag och det kostade två dubbelfel i två games. Sen hann vi spela två gem till så det slutade 1-1.

Efter det snörade jag på mina Vibram Speed igen och joggade hem utan paus på vägen och det tog 19:44. Sträckan är enligt GPSen lite över tre km så som ni förstår tog jag det riktigt lugnt. Allt känns fint bortsett från en pyttkänning i höger benhinna och lite trötthet i ryggen. Tröttheten i ryggen kommer nog av att jag hade för mycket prylar i ryggsäcken som låg som en boll mot ryggen. Nu vet jag det och ska vara noga med att packa den platt och packa mindre kläder, i alla fall tills det blir riktigt kallt och snö.

Federer, Nadal , Djokovic och sen jag?

Kollade lite i statistiken för att se hur folk kommer in på min knäppa lilla blogg och hittade sökfrasen ”bästa tennismatchen någonsin”. Så jag googlade den frasen. Det var faktiskt lite smått deprimerande att inse att detskrivs så lite om tennis på webben att google tvingas ranka min blogg som sjätte mest relevant för den sökfrasen. Det känns som totalt falsk varudeklaration att leda in folk hit på de premisserna. Jag får försöka korrigera det lite nu med att konstatera att den bästa tennisen genom tiderna spelats av Roger Federer, Björn Borg, Pete Sampras, Rafael Nadal, cirka en miljard spelare till och efter dem kommer mina instaser på banan:)

Stolleprov!

Eftersom det känns bäst i mitt besvärande hälsenefäste efter cirka 10 minuters löpning har jag funderat på att jogga ner till tennisen som uppvärmning. Så när jag ändå var inne i hallen idag passade jag på att gå in till Kurt för att se om det finns någon ryggsäck som man eventuellt skulle kunna springa med. Han hade bara en tänkbar modell. En Wilson för strax under 500 kronor som jag slog till på. Sen skulle man äta och så fastnade jag vid hockeyn på Tv och tiden gick. Det är i senaste laget att ge sig ut att springa klockan tio, men jag var så himla nyfiken så jag packade den full med tennisprylar och gav mig iväg. Det var aningen obehagligt med bärhandtaget mot nacken, men den satt bra och studsade inte omkring så hemskt som jag var orolig för. Som vanligt funkar inte GPSen när det är storm så jag vet inte exakt hur långt jag sprang på mina 15 minuter, men senast jag sprang så passerade jag strandbjörkshallen efter drygt 16 minuter så det ska nog gå rätt bra det här. Om inget oförutsett inträffar kommer jag kutande med ryggan till gubbadubbeln på torsdag.

En mycket svår tid.

Igår kom gruppindelningen till sonens mellanboll. Först blev man glad när man såg att klubben hållt ihop gruppen så han skulle få spela med favoritkompisen William igen. Men i kolumn två blev det nattsvart. ”Ingenting är omöjligt”, brukar ju Gunde Svan säga, men tiden 14.15 på måndagar är snudd på en omöjlighet för oss arbetande föräldrar att få ihop. Jag ska kolla med övriga föräldrar om det går att ordna någon form av samåkning, men antagligen slutar det med att vi måste byta dag och grupp för honom.

Idag kom ett par äss

Spelade en vänskaplig dubbel med Mirsad nyss mot veteranerna Tommy och Kenth. Serven var ren och fin idag och jag skruvade in siktet lite mer mot linjerna. Det gav säsongens två första serveäss. Men trots bra servande och i övrigt bra spel åkte vi dit stort idag. De spelade helt enkelt riktigt bra på andra sidan nät och hade bollarna på rätt sida om linjerna. Kul när en match avgörs av fler vinnande slag är oprovocerade klantigheter från egen sida. Hälskadan gjorde sig lite påmind efter min singel häromdagen, men var inget problem idag. Nu ska jag inte spela tennis på ett par dagar så i morgon får det nog bli en löprunda. Löpningen verkar vara bra för hälen. Dock ska jag hålla den lagom kort så jag inte överbelastar benhinnor eller högerknät igen.

Ibland är idrott logiskt och helt rättvist.

Och ikväll var det verkligen så när jag spelade mot Mikael. Han är helt enkelt minst en klass bättre än jag. Jag spelade kanske min bästa tennis någonsin idag. Konditionen räckte till. Jag är tillbaka där jag var i våras före hälstrulet började. Jag kan leverera ett eller två riktigt bra grundslag där jag flyttar fötterna, vrider upp och visar ryggen, träffar bollen och fullföljer svingen. Då kan jag till och med pressa Mikael till att slå en kort boll som jag kan kliva fram och smacka – mitt i nät! Jo, ett par lyckades jag också gå in och avgöra, men det som bör vara 95% vinna lägen är ungefär 10% vunna. Hoppas jag kan vara hel en längre period så att jag kan hinna trimma in även lite säkerhet i avgörandena. Mest poäng plockade jag idag på raka backahands i pressade lägen då jag tänkte ”hinner jag dit får jag dra en rak på chans”. Antagligen slappnar jag av och låter armen gå när jag mentalt räknat bollen som förlorad. Resultatmässigt hängde med upp till 3-3 i första set innan han servat in sig och scoutat mitt spel. Sen hittade han mina brister på backhandsidan och kunde plocka poäng där när så behövdes. Kombinationen av Mikaels egen förmåga att avgöra sina lägen och pressa mig på mina svaga punkter ledde till att det hipp happ stod 3-6 och 0-3.

Serven var bra idag, men Mikael är alldeles för duktig på att läsa den för att släppa några serveäss. Bara ett servegame lyckades jag plocka hem utan breakbollar mot mig. Slutsiffrorna blev 3-6, 2-6. Kul och lärorikt, logiskt och helt rättvist.

Hälen var inget problem under spelets gång, känns aningen nu i skrivande stund. Om något var besvärande så var det en viss stelhet i höger benhinna som satte ner rörligheten lite. Men att jag som vanligt föll tillbaka i gamla synder och inte klev in i bollen och vred upp ryggen före slagen berodde dock som vanligt bara på slarv, lättja och en instinktiv feghet. När jag gör som jag vet att jag ska sitter slagen oftast. Men ändå vill jag insiktivt stå platt med bröstet framåt som en gammal tennsoldat och svinga. Och då går det inte bra.

Fusk?

Åke hällde lite extra bränsle på debatten om fuskare idag på sin blogg. Ska bli intressant att följa inläggen som antagligen följer där. För egen del kommenterar jag det med en liten betraktelse här på min blogg.

När jag började spela tennis för ett par år sedan imponerades jag över hur både knattar och veteraner behärskade konsten att dömma sina egna matcher. I fotboll och hockey där det ingår i spelet att fuska så mycket det bara går om dommaren tittar bort skulle det vara helt otänkbart. Inte ens om man har som uppsåt att vara helt ärlig och korrekt är det alla gånger lätt att se om en hård flack boll var på linjen eller strax utanför. Givetvis kan och bör man i alla tveksamma lägen spela om bollen. Nästan alla gånger jag har spelat fungerar det här perfekt. Men…

Det tillkommer en komplikation när matcherna inte längre bara är på rent skoj och för motion har jag märkt. Jag försökte spela i den interna serien i VTS i fjol tills jag blev tvungen att vika mig för mina skadeproblem. När man börjar räkna poäng och flytta spelare upp och ner i ranking så ändras betydelsen. Det påverkar alla, men i olika grad för det är allmänt känt att vår inställning och vilja påverka hur vi springer, slår, ser, hör och uppfattar saker. Vid enstaka tillfällen, både när jag spelat själv eller tittat på andras matcher, har jag märkt att avgörande bollar väldigt nära linjerna har en större tendens att dömmas ut av den som står närmast bollen än bollar tidigt i ett game. Spelare som är i ett stim och i ledning dömmer ibland tvärsäkert tveksamma bollar till sin fördel och spelare som tappat humöret och är besvikna på sig själva dömmer ibland fel till sin egen nackdel. Hjärnan fyller i med det man förväntat sig att se om det man faktiskt såg var lite otydligt.

Mer tremannaspel…

Även igår blev gubbadubbeln en affär på tre man. Det är faktiskt inte så dumt att spela på tre. Spelar man på singelsidan så får man mycket servereturer och det behöver jag för returprecisionen är dålig. Bollträffen i serven var fin, häsloläget bra(bara mindre känning av höger benhinna). Backhanden var bra för att vara min, forehanden har sett bättre ut, men som helhet var det alltså ett ok pass. Imorgon(måndag) ska jag spela en timma mot Mikael. Han är den klart bästa av mina tidigare motståndare. Det ska bli kul för det brukar innebära att jag lyfter mig en klass.

Varför läser ni detta?

Till min förvåning har jag konstaterat att det finns en och annan som läser denna ”bloggen”. Jag startade den bara för att testa WordPress. Och för att fylla den med nåt har jag klottrat ner mina träningsanteckningar för att hålla koll på om jag lär mig någonting. Att någon skulle läsa trodde jag knappt. Så nu måste jag bara ställa frågan. Varför är ni här kära läsare? Sätt gärna ett kryss i omröstningen i kanten, eller skriv en kommentar.

Serveträffen är tillbaka

Spelade lite gubbadubbel nyss. Hade lite träningsvärk i benen efter den jobbiga löprundan i förrgår, grundslagen och volleyspelet pendlade mellan helt ok och riktigt bedrövligt. Men träffen i serven! Träffen, ja den var riktigt fin idag. Det är underbart när man kastar upp bollen och i en enda flytande rörelse möter bollen. Bollen känns viktlös och det känns lätt och självklart och ändå finns det kraft och bett bakom. Underbart, det är den känslan som gör det värt att kämpa med rehab. Givetvis är det också fint att vara smärtfri i hälen och i trim nog att vara lika pigg efter passet som före.